Rapport från konferensen ”Kritikerrollen i skärningspunkten mellan konst, journalistik och akademi” i Oslo

IMG_1817
Det internationella arbetet och utbytet är en viktig del av Svenska Teaterkritikers förening. I oktober deltog en hel grupp medlemmar i ett kritikerseminarium i Oslo, arrangerat av Norsk kritikerlag. Nu planeras en fortsättning på det nordiska samarbetet bland kritiker i samband med Scenkonstbiennalen 2015.

Höstvädret var magiskt vackert, varmt var det och glittrande soligt när jag och kritikerkollegan från SR, Cecilia Djurberg, efter avslutad konferens gick på tur på Snöhättas tak, den nya operan i Oslo. Vackrare kan det inte vara: Oslofjorden glittrade förföriskt, vi fikade i solskenet.

Det var Norsk kritikerlag som hade bjudit in till konferens i två dagar. Svenska Teaterkritikers Förening hängde på och genom styrelsemedlemmen Anna Håkansson, som har bland sina talanger den att kunna göra en ansökan om pänningar som fungerar, kunde vi svenska och också danska kritiker med hjälp av Nordiska kulturfonden delta i Kritikerrollen i skärningspunkten mellan konst, journalistik och akademi – bjudna på konferensavgiften, hotell och mat. Tänk!

Och tack för det. Norsk kritikerlag samlar alla slags kritiker i en förening, och så finns det sektioner för scenkonstkritiker, konstkritiker och litteraturkritiker. I Sverige finns ingen sammanslutning för litteraturkritiker alls, men teaterkritiker, filmkritiker och konstkritiker har separata organisationer, alla anslutna till internationella förbund.

Om kritikens tillgänglighet talade vår ordförande, Cecilia Djurberg, som på SR arbetar med Medieormen, ett projekt för journalistisk förnyelse inom de nya medierna. Från vår kritikerförening deltog även Marita Adamsson, Johan Hilton, Anna Håkansson, Karin Kämsby, Malin Palmqvist, Lis Hellström Sveningson och undertecknad. Deltagande kritiker från andra konstformer i Sverige var Alberte Bremberg, Linda Fagerström, Ulrika Stahre och Maria Zennström.

Ibland hade konferensen en rätt akademisk slagsida och en viss övervikt för litteraturkritik, men det blev fart på diskussionen i och med Cecilia Djurbergs bilder över hur Twitterkonton klustrar sig och hur bloggar och kommentarsfält kan tänkas fungera. Majoriteten av nu levande och arbetande kritiker är ju redan där. Möjligheterna är många och fantastiska, men den skarv i tiden där vi befinner oss gör att frågetecknen flockar sig: måste allt arbete på nätet vara gratis? Hur ska en frilansande kritiker kunna ta betalt? En norsk kritiker föreslår en symbolisk ersättning på 50 kronor för varje gång man gör en kommentar. Någonting!

Några tidningar välkomnar bloggar, andra stänger ner och täpper till. Några länkar generöst, andra vill bara ha eget. Hur ska den enskilda kritikern navigera på detta hav? Hur ska den frilansande kritikern kunna strukturera sitt yrkesliv ekonomiskt? Kanske den gamla ordningen med betalt per artikel fungerar sämre nu?

Ska en kritiker arbeta jämt? Å andra sidan: det är ju det vi gör i alla fall när vi läser böcker, ser teater, lyssnar på musik för att sedan reflektera, bedöma, analysera och diskutera det vi har sett. För att vi vill.

Seminariedagarna gav också utrymme för ett möte om fortsatt samarbete mellan nordiska kritiker. I den arbetsgrupp som tillsattes representerar Anna Håkansson och undertecknad Sverige. Vi är redan mitt uppe i planeringen av ett nytt nordiskt kritikermöte i samband med Scenkonstbiennalen i maj 2015 i Malmö.

Margareta Sörenson

IMG_0153IMG_0155

 

 

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s