Rapport från Bibu 2010: ”Världens bästa barnteater borde man väl slå vakt om?”

Text: Malin Palmqvist

Under Bibu 2010 arrangerade Svenska Teaterkritikers Förening ett välbesökt och engagerat samtal om barnteatern, kritiken och medierna. I panelen fanns Mia Carlsson, producent på Malmöbaserade Teater 23, Anna Löfgren, marknadsförare på Backa Teater, Göteborg, Rakel Chukri, kulturredaktör på Sydsvenskan, Björn Gunnarsson, frilansande teaterkritiker (bland annat Nummer och Helsingborgs Dagblad), Anne Svanholm, teaterarrangör Frölunda Kulturhus. Samtalsledare var teaterkritikern Lis Hellström Sveningsson.

Så hur är det då, spelar kritiken någon roll för teatrarna?

Mia Carlsson från Teater 23 tycker det:
– Det är otroligt viktigt att bli konstnärligt analyserad, att få den subjektiva rösten, någon annans bedömning av vår produktion.

Anna Löfgren från Backa Teater håller med:
– Det är viktigt för oss internt att få ett betyg på det vi jobbat med.
Hon upplever att det finns ett större intresse från pressen när det gäller uppsättningar för de äldre målgrupperna. Men antalet kritikerröster har minskat. Det är svårare att få en recensent från Stockholm till Göteborg idag, recensionen av en premiär i huvudstadstidningarna kan få vänta några veckor.

Rakel Chukris egen tidning Sydsvenskan har ett uppslag om barn- och ungdomskultur varje vecka. Men även hon anser att barnteatern är lite styvmoderligt behandlad. Det är till exempel sällan som en recension av barn- och ungdomsteater hamnar på första sidan.

Björn Gunnarsson instämmer: om vuxenteatern är nummer ett så kommer barnteatern först på fjärde plats. Huruvida barnteatern lyfts fram eller inte hänger mycket ihop med om det finns en engagerad kritiker knuten till en tidning. Däremot anser han att intresset för barnteatern borde var stort: det är där man först ser de nya konstnärliga utvecklingslinjerna.

Rakel Chukri menar att kultursidans bevakningsområde utökas alltmer: dataspel och klubbfester trängs med recensionerna. Hon ser också att kultursidan har ett stort ansvar för en typ av fördjupande reportage som inte får plats på nyhetssidorna.

Anne Svanholm som ansvarar för programverksamheten på Frölunda Kulturhus gästspelsscen berättar att inga recensenter numera bevakar deras arrangemang. Hon får höra ”Jaha, är det slutsålt”, vilket underförstått betyder att det inte är någon mening att recensera. Men i hennes arbete med att köpa in föreställningar är recensioner viktiga:
– En recension ger en bild av en föreställning som inte finns i ett informationsblad.

Lis Hellström Sveningsson tar också upp en annan av recensionens funktioner: den som teaterns minne.

Anna Löfgren från Backa Teater berättar att lärarna i de klasser som besöker teatern brukar be om recensioner, gärna en positiv och en negativ.

Katarina Ellborg, teaterkonsulent i Kalmar län, menar att recensioner spelar stor roll för vokabulären, hur man talar kring en föreställning:
– De ger ett språk kring teater som man kan använda.

Dalateaterns chef Gugge Sandström tar upp ett annat problem med att barnteater inte bevakas: det blir problem i resonemang med politikerna:
– Det som inte skrivs om i tidningen ”finns inte” – varför ska man ge bidrag till något som inte finns?

Rakel Chukri tycker att många kritiker är fixerade vid just recensioner. Själv skulle hon gärna ta in texter som beskriver övergripande tendenser men hon får inga förslag på sådana texter. Hon anser att debattlusten är låg när det gäller teater och att teaterns roll i samhällsdebatten har marginaliserats. Hon önskar sig också ett forum för kritiker och teatermänniskor. Hon tycker inte att man ska beblanda sig för mycket men anser att beröringsångesten just nu är för stor.

Björn Gunnarsson menar att nyhetsdramaturgin smyger sig in på kultursidorna.

I publiken finns Cecilia Billing från Dockteaterverkstan:
– Vi kan hitta på fruktansvärda saker för ingen kommer och bevakar det.

Jag, som själv skriver teaterkritik för Länstidningen i Östersund och Nummer.se, kommenterar att jag i stort sett aldrig får pressmeddelanden från turnerande barnteatergrupper trots att jag gärna recenserar skolteater och att lokaltidningens kulturredaktör gärna köper in sådana texter. Men det bygger på att jag själv tar reda på vilka som turnerar.

Hur är det då med sociala medier: twittrar barnteatern?

Björn Gunnarsson menar att teatrarna är dåliga på sociala medier. Elin Svensson, producent på Teater 23, menar att man själv måste leva i de sociala medierna för att vara där. Rakel Chukri anser att Twitter är överskattat: idag twittrar endast 3 procent av Sveriges befolkning. Men hon menar att Teatr Weimars Twitterflöde varit intressant att följa.
Katarina Ellborg tar upp ett försök som pågår i Kalmar län: länets teateraktörer i samverkan har startat http://www.kulturbusa.se för barn 3–9 år där man kan spela memory och lägga pussel kopplade till säsongens uppsättningar – ett sätt att förlänga teaterupplevelsen. De första 14 dagarna fick sidan 1 000 besök. Om försöket slår väl ut kommer sidan kanske att utvecklas och bli mer interaktiv.

Björn Gunnarsson tar upp problemet att många landsortstidningar idag helt avvecklat att ha en riktig kultursida. Den som bedriver kulturkritik måste också kunna försörja sig. Han lägger fram ett förslag som ursprungligen kommer från kritikern John Swedenmark: att inrätta ett statligt stöd för att bedriva kulturkritik.
– Om dagspressen blir mer och mer utarmad kan det vara ett alternativ, säger han.
Också han ser en poäng med kritiker- och teaterkontakt:
– Jag som kritiker är väldigt intresserad av att ha kontakt med teatermänniskor.

Anne Svanholm tar upp bristen på specialmedier för barnkultur. Hon saknar till exempel gratistidningen Stora & Små som köptes upp och blev sajten Familjeliv. Där finns en barnguide, men kritiken finns inte där.

Rakel Chukri går in på att en kultursida inte kan bevaka allt utan måste välja:
– Jag vill skifta fokus mer mot Köpenhamn. Jag vill att våra läsare ska känna att de bor i en pulserande storstadsregion, säger hon.

Till slut, en röst ur publiken:
– Internationellt sett är svensk barnteatertradition så fantastisk. Världens bästa barnteater borde man väl slå vakt om?

Annonser
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s